Som jag skrev i min förlossningsberättelse tidigare så skulle jag berätta för er hur Liam tog allt när vi kom hem med Lucas från BB.
Vi kom hem från BB efter lunch och Liam var på förskolan, George gick och hämtade Liam och när dem kom hem så var Liam helt plötsligt inte det ena barnet längre.
Liam hade precis fått en kusin som han verkligen gillar! Han är så snäll och go mot sin kusin Tyra så det var inte första gången Liam fick träffa en bebis när han träffade Lucas första gången. Tyra och Liams moster var även här hemma när Liam kom hem så det var inte bara fokus på lillebror. 
Vi hade köpt Liams favorit choklad till honom från Lucas och Liam blev överlycklig :) Liam var så go och gullig mot lillebror från första stund. Han ville vara med när vi bytte blöja och så fort jag ammade så såg jag till att Liam var med och delaktig i allt vi gjorde.
Det märktes på Liam att han gillade det men ändå så fanns det som en viss förvirring som jag inte riktigt kunde sätta ord på. Var det avundsjuka eller förstod han inte att Lucas var hans lillebror?
Efter två tre dagar så började Liam bli väldigt gnällig och ledsen. Allt vi gjorde var missnöje och inget dög för vår prins. Jag själv fick så mycket skuldkänslor och fick så ont i hjärtat av att se Liam så förvirrad och ledsen på samma gång. Han förstod nu att Lucas skulle inte gå någonstans utan han är här för att stanna.
Jag tog Liam i knät och började själv nästan gråta, jag sa till honom: ”Liam älskling, mamma älskar dig över hela mitt hjärta. Du är min prins och finns ingen som du! Jag är så stolt över dig och jag kommer aldrig aldrig aldrig att lämna dig! Du är mitt allt! DU och din lillebror Lucas betyder allt för mig!” efter så kollade han på mig och kramade mig. Som han förstod varenda ord jag sa. Mitt hjärta!
Dagarna gick och jag fortsatte att få Liam så delaktig med lillebror som jag bara kunde, han fick alltid vara med på blöjbyte, när det var dags för mat, såg till att han fick klappa och pussa på Lucas. Och som han började :) Han pussade och gosade med lillebror. Tillslut så fick bara lillebror pussar och jag och George blev utan :) haha!
Efter två veckor så var allt som vanligt, jag märkte inte av någon form avundsjuka eller irritation. Liam hade nu accepterat och förstod att Lucas är en del av familjen och han är och kommer alltid att vara världens bästa storebror, Liam är världens godhjärtade person och har alltid varit så snäll! Jag är så tacksam till mina pojkar och dem kommer växa upp tillsammans och ha så sjukt kul med varandra det märker man redan nu! 
