Hej alla fina där ute!
Hoppas ni har det bra ute i snöstormen ;) Själv har jag inte lämnat lägenheten idag.
Igår blev vår son 1 vecka gammal. Tiden flyger verkligen iväg även fast det känns som man inte gör så mycket. Det man gör är att ammar, byter blöjor, tröstar, ammar, byter blöjor, försöka ta hand om sig själv samtidigt och så fortsätter det. :)
Som jag skrev i sista inlägget så var jag nästan helt förstörd. Dag 4 så trodde jag seriöst att jag skulle bryta ihop! Blev även så glad att så många skrev till mig när dem såg det att det bara blir bättre och bättre. Vilket det blir! För varje dag som går mår jag bättre och man är inte lika känslig och hängig. Som sagt jag hade aldrig förväntat mig att det skulle vara så jobbigt dem första dagarna som det var. Speciellt när man sitter och ammar i flera timmar i sträck och undrar ”Blir du aldrig mätt?!”, tuttarna skriker av att dem gör så ont! Känns som dem kommer spricka samtidigt så ömma av all amning. Men ni alla som skrev fick mig se hopp ;) Om det är så många mammor som klarar av detta så varför skulle inte jag?! Jag fick en annan syn på allt och började känna mig stark istället för hopplös!
Tack ni alla som peppade mig och era ord hjälpte verkligen till!
Dag 8 idag som mamma och jag älskar det! Min son får mer och mer en karaktär och man lär känna honom mer för varje dag som går. Den här första tiden är fantastiskt nu när man känner hur mitt band mellan mig och min son blir starkare för var dag som går.
Idag har han varit jättelugn så har passat på att jobba lite med göra tränings- och kostprogram till lite kunder och även mitt kommande projekt. Ikväll så hoppas jag på få sova lite iaf ;) Vi får väl se. Är han lika lugn hela dagen ska jag försöka få mig tid till att skriva min förlossnings berättelse.
PUSS PÅ ER!
