Alexandra Järgren

+ 2 dagar idag.. Samtidigt som det känns skönt att snart få träffa den lilla galningen man går runt och bär på dag ut dag in så känns det ändå sorgligt. Jag älskar att vara gravid! Jag mår så bra av den känslan. Att känna hans liv inuti min mage känslan är obeskrivlig, så mysig!

Det är så sjukt häftigt att i 9 månader så har man skapat ett liv i magen. Ett nytt liv. Och att alla vi vuxna människor började samma resa som min lille skrutt i magen. Att han snart kommer vara med oss är en så overklig känsla just nu. Jag tror inte riktigt jag förstår att han kommer vara med oss inom en väldigt snar framtid. Det kan hända ikväll, imorgon eller nästa vecka. Tanken gör mig lite skraj samtidigt som jag nästan gråter av tanken av att möta hans blick för första gången. Är det normalt att vara så här nervös? Jag är inte nervös för förlossningen, mer hur livet kommer bli efter han kommit till världen. ”Hur kommer han att vara, kommer jag att vara en bra mamma, kommer min partner tycka att jag gör ett bra jobb, kommer jag någonsin att förstå allt detta?” Det värsta är nu när man är så här på slutet är att du inte kan påverka när det ska ske. Det finns inget jag kan göra, det sker när det är dags. Jag som är lite av ett kontroll freak tycker självklart det är för jävligt, 1 minut kan kännas som evighet! Jag har aldrig varit så här lyrisk och exalterad på en och samma gång förut.

Puh, man blir matt av att tänka så här. Jag vet att allt löser sig ochatt allt kommer vara så himla fantastiskt så fort han kommer och är med oss på utsidan. Nu ska jag och min kära iväg till gymmet och träna. Vi hörs senare ;) PUSS!